Tänk om man använt pålning vid bygget av kyrktornet till domkyrkan i Pisa. Då hade vi haft en turistattraktion färre i världen – men det hade stått stabilt.
Pålning är en teknik där man för ner långa pålar i marken för att säkerställa att en byggnad står stabilt oavsett kvaliteten på underlaget. Beroende på just underlaget använder man olika tekniker där pålarna kan bestå av trä, stål eller betong. Generellt sett behövs pålning om marken är fuktig och mjuk.
När lutande tornet i Pisa började byggas år 1173 – som ett klocktorn till stadens domkyrka – var marken där just av den kvaliteten. Byggtiden uppgick till nästan 200 år och en av orsakerna till denna långa tid var just att tornet redan efter några år började luta. Man försökte kompensera för detta genom att fortsätta byggandet i en något annorlunda vinkel.
Lutande tornet i Pisa lutar idag 5 grader från centrumlinjen. Som värst var det precis före en stor restaurering under 90-talet. Innan dess var lutningen 5,5 grader. I och med restaurationen använde man olika pålningstekniker för att säkerställa att tornet inte skulle fortsätta tippa. Man ville heller inte räta upp tornet helt, då det skulle förlora sin unika särprägel.
Byggmästarna som skapade lutande tornet i Pisa borde ha tänkt på pålning inför byggprojekt, vilket man gör idag. Man analyserar marken, sätter de pålar man behöver och börjar först efter det att bygga. Kanske skulle tornet blivit klart 150 år tidigare på det viset.